Det är något speciellt med tävlingsatmosfär

Jag tog en sväng in  till Rilton igår för att se sista ronden och det var många spännande partier att kolla på.  Inser att jag har blivit väldigt van att se webbsändningarna från chess24. Så van att jag nästan glömt bort att se partier i verkligheten och utan dator som smattrar varianter.  
 
Det är verkligen något fascinerande att se spelarnas kroppspråk och känna tävlingsatmosfären och dynamiken! 
 
Jag kom in i skedet vid första bordet när den unge stormästaren- han är som bekant bara 15 år- stod på stenförlust.  Dock är det inte alltid man vet det som publik och det gör ju naturligtvis spänningen så mycket större än när man sitter hemma och datorn smattrar ut sitt " black is winning." 
 
Nabaty gjorde det naturliga draget som såg helt förkrossande ut och unge Liang svarade blixtsnabbt med ett drag som såg ganska intressant ut. Stämningen var tjock av förväntan i publiken. Hade han hittat något tro.. ?   Vi ville så gärna tro det. Inte för att vi missunnade ledaren att vinna utan för att det ligger i publikens natur att längta efter sensation. 
 
Nabaty höjde handen för att göra ett drag men tvekade. Återigen kändes suset i publiken. Vad ser han tro..   Tiden gick och han höjde handen igen för att återigen tveka.  Vad döljdes sig bakom alla varianter men det började kännas som Liang hade gjort ett desperat drag.  Det började också märkas på hans kroppspråk och i blicken i ögonen.  Så höjde Nabaty handen en tredje gång för att göra ett drag och den här gången gjorde han det.  Ett bra drag som vederlade vits försök och han vann slutligen partiet.  En fin uppvisning och han tappade endast två remier.  
 
Jag såg honom senare gå mot en annan del av lokalen och det såg ut som han  inte kunde hindra ett leende över det annars alltid så allvarliga ansiktet.  Det kan man få kosta på sig när man har vunnit en så stark turnering ensam!  
 
På andra bord fick jag se Tiger få in en fin manöver där han vann dam för två pjäser. Jag slutade titta för jag tänkte att det var helt slut men döm om min förvåning när jag fick se att det blev remi.  Det fanns en förklaring och Lars Grahn skriver om det i sin utmärkta blogg Inte bara schack.  Ett tag började jag undra om det blivit  " modernt" att offra dame för två pjäser med tanke på att på samma blogg kan man läsa ett inlägg från Max Wahlund där han kommenterar Milton Panzars snygga damoffer, också med två pjäser för kompensation.  Här var det som sagt inget offer utan en bortsättning och Tiger borde ha vunnit partiet men han var säkert nöjd med sin andraplacering. 
 
Allt kan hända i schack! Vid ett av borden fångades mitt intresse av ett intressant slutspel.  Se nedan diagram och GM Juan Bellon har vit mot min klubbkamrat Can Ertan.  Se ställningen nedan. 
 
 
 
Här spelade vit 53 Sf7!  Jag sätter uppropstecken på draget. Inte för att det räddar remi utan helt enkelt för att det är trixigt och roligt.  Som åskådare trodde jag att ställningen var mer farlig än den var för vit men den är helt balanserad.  Om svart tar springaren kommer en gaffel  och vit hinner ta svarts abonde samt hålla g-bonden i styr med både kung och springare.  
 
Partiet fortsatte 53. - Kf5 54 Sd6 Kf4 55. Se8 g5 56.Sf6 Le6 57. Sd6 Lb3 58 Sde4 g4 59. Sxg4 Kxe4
 
Ett trevligt remislut! 
 
 
0 kommentarer