Ett oväntat möte och många minnesbilder

Livet är så märkligt och jag tänkte på dessa oväntade möten som kan ske när vi minst anar det. Vad betyder det och ibland tror jag att det är mer än bara slump. Dock - till skillnad från schack- är det inte något jag vill analysera utan bara vara motaglig för det magiska i tillvaron. 
 
Jag var på excelkurs i två dagar denna vecka och läraren kom fram och hälsade på mig. Jag tyckte jag kände igen honom och framför allt hans vänliga blick och trevliga sätt. Det väckte minnen och jag udrade om vi träffats förut. När han skrivit sitt namn på tavlan vilket var Konstanty Kaiszauri fanns det inga frågetecken längre.  Helt fantastiskt för det var 44 år sedan vi senast sågs och då spelade vi en landskamp i badorten Eckernförde i norra Tyskland.  Hur är det möjligt att man kan ses igen efter så lång tid helt oväntat! 
 
Nu sattes mina tankar igång och jag har tänkt en hel del på denna landskamp de senaste dagarna. Min första internationella turnering och vad spännande det kändes.  Jag var inte ett dugg nervös utan tyckte bara att det skulle bli roligt att spela. Denna härliga inställning som jag undrar var den har tagit vägen.. 
 
Jag minns också när brevet kom med information och det stod att jag skulle få traktamente.  Jag visste inte ens vad det var och försökte slå upp ordet i ett lexikon.  Känns verkligen som det är hundra år sedan när jag skriver det här men vad annorlunda allt var. 
 
Det var väldigt fina dagar i Eckernförde och vår lagkapten var fantastiske Alexander Hildebrandt. Jag fick sova över hos honom och hans familj dagen innan vi skulle åka i Morgongåva utanför Uppsala där han bodde.  Han var så vänlig och omtänksam. 
 
Jag minns också att de andra spelarna tog väl hand om mig. I den åldern jag var i kändes de som väldigt vuxna trots att de var runt 20- strecket.  Vi brukade sitta och spela kortspelet Hej Knekt på kvällarna som avkoppling och vad jag skrattade när Christer Niklasson sade att han inte längre orkade för att han var knäckt.. 
 
En annan sak som inträffade var att jag hade en bästa vän som precis flyttat till Hamburg. Jag ville så gärna ta tåget och hälsa på henne på vår lediga dag och gjorde det. Väldigt roligt och kände mig stolt som kunde åka tunnelbana ensam i Hamburg. Sedan följde min goda vän mig till tågstationen men vilken förskräckelse när vi insåg att vi hamnat på fel station.  Det var bara att kasta sig på tunnelbanan och jag kastade mig in på tåget precis när det skulle gå iväg från stationen. Det var verkligen nära ögat! Jag var lite uppskakad men ändå inte så farligt. Allt gick ju bra. När jag berättade det hela för vår lagkapten Alexander såg han dock ganska blek och skakad ut och sade att det var tur att jag kom tillbaka.  Som vuxen kan jag idag mycket väl förstå det. Inte så roligt om han skulle komma hem och ha tapparrt bort en av lagmedlemmarna.. 
 
Allt slutade lyckligt och jag tog godkända poäng och hade äventyr på på schackbräden och utanför. 
 
Jag läste nu i en gammal årgång av TFS  om Eckernförde och passar på att visa en trevlig mattbild av Konstanty Kauszari. Ur en lika ställning trollade han på några drag fram nedan. 
 
 
 
Här följde 40 Sf4 och det är matt i nästa drag. 
0 kommentarer

Höstturneringen rond 8 och ett instängt torn

Änttigen fick jag vinna ett parti i höstturneringen! Lustigt nog var det inget parti jag kom bättre i utan ett jämnt och spännande parti. Ett långt parti måste man säga.  Vi började spela kl. 18.00 och kl. 23.00 då vi båda hade fem minuter kvar på klockan vardera sträckte min motståndare fram handen och gav spelet förlorat. 
 
Lustigt nog har jag altlid fascinerats av temat instängda torn. Jag vet inte riktigt varför men det började med att jag såg en ställning i schackkavalkad. Tycker det är så intressant när ett torn som kan röra sig så fritt bara står och stampar helt hjälplöst.  Det hände faktiskt i mitt parti nu att min motståndare stängde in sitt eget torn. 
 
I ställningen ovan har jag precis spelat 47- De5. Min motståndare Bengt Sjödin drog 48.Dd4  Det är en väligt svår ställning för vit.  Se bara på det instängda tornet på g2 !   Vit verkade inte förstå att han i princip låg torn under och att vilja byta dam är högst vanskligt. Kanske stirrade han sig blind på att han skulle vinna en bonde i ställningen som uppkom nedan. 
 
Vem bryr sig om bönder i en sådan här ställning utan jag spelade bara 49.- Tc8 och hotade matt.  Nu ser man verkligen hur tokigt tornet står på g2.. 
 
Det är faktiskt helt slut efter torndraget och jag vann väldigt enkelt.  Visar verkligen faran i att inte ha aktiva pjäser- 
 
Idag var det ingen allsvensk match för mig då den är uppskjuten till senare tillfälle pga bortamatch. Dock fick jag ändå lite känning av det då jag fick se två schackspelare vid Jakobsbergs station. Jag var på väg till ett pass på Friskis och hajade till när jag såg två välbekanta ansikten och de såg både förvirrade ut.  De frågade efter en adress och jag förstod att de skulle till Järfälla schackklubb och jag visste var det låg eftersom vi hade match där förra gången.  Det var spelare från trevliga klubben Pyramiden och jag såg senare att det gick bra i matchen och att de vann. 
 
Jag fortsätter med att lösa problem på Chess24 och tycker att det är så roligt. Svårt men utmanande!  Jag spelar också en del träningspartier på 15 minuter som vanligt.  Idag satte jag matt med en sekund kvar roligt nog. Jag kanske börjar bil lite snabbare.. 
 
 
1 kommentar

Hastigt och lustigt fick jag vara med i tv-sändning

Som alltid kan det hända oväntade saker ibland. Jag var på iväg för att åka in till kvällens rond av höstturneringen när telefonen ringde.  Det var från TV 4 som blivit tipsade om att jag skulle kunna ställa upp i en kort intervju i Godmorgonprogrammet och prata om reglerna för särspel i VM-matchen. 
 
Sändningen skulle vara på distans hemifrån med kamera och mikrofon. Min första tanke var bara panik. Hjälp.. Min andra tanke var att det kan vara både spännande och viktigt att vara ambassadör för schacket.  Den  senare tanken fick bestämma men riktigt nervöst var det verkligen.  
 
Kan fortfarande känna känslan när jag väntade på att bli kontaktad på morgonen och jag tänkte på hur många som kollar på programmet. Dock tröstade jag mig med att det var värre för de spelare som skulle spela särspelet och att detta bara skulle vara 2 och en halv minut.  
 
Jag var lite stel i början och lätt nervös men kände att jag tinade upp på slutet. Vem gör inte det när man får berätta varför det är så fantastiskt att spela schack !   Det var rolig erfarenhet och kul  att jag kunde få vara med.  
 
Det är märkiigt hur en VM-match fångar intresse även för dem som inte spelar schack och många har pratat om dessa 12 remier och hur det kan hända.  Det är bra att schacket får synas i media och jag tycker det har varit bra bevakning. 
 
Apropå tv och VM-match går mina tankar långt långt tillbaka i tiden då jag var med i tv i en annan VM-match.  Nämligen den mellan Fischer och Spassky. En mycket dramatisk match och långt ifrån 12 remipartier. Matchen började 11 juli 1971 och slutade 31 augusti.  Då hade jag nått lite framgångar som junior i schack och fick vara med som gästartist i Vi i femman. 
 
Vilken upplevelse och jag minns så väl hur jag åkte iväg till radiohuset och anmälde mig i receptionen. Outfiten var snickarkjol och håret i två tofsar. Jag var ett ganska självständigt barn och jag minns också hur förvånad programledaren såg ut när han såg mig och han utbrast direkt. " Kommer du ensam !"  Jag bara nickade och förstod inte vad det var för konstigt med det. 
 
Jag fick ställa två frågor till barnen som jag fortfarande kommer ihåg. Dels vad utmanaren hette i VM-matchen och dels hur många rutor det finns på ett schackbräde. Både lagen fick alla rätt och beröm av mig.  
 
Roligt minne och jag fick t.om betalt för att vara med. Femtio kronor dök upp på en postanvisning. Jag har kollat med SVT om programmet skulle kunna finnas kvar i deras arkiv men det gör det inte. Synd  men jag har ändå en minnesbild kvar som jag kan se framför mig.  Fint minne som sagt ! 
0 kommentarer