Autografer

Minnesbilder kommer och går av olika anledningar.  Häromdagen fick jag minnesbilder av att jaga autografer när jag läste Robert Danielssons fina skildring hur han lyckades få bland annat Robert Fischers autograf 1962. Bifogar länken för det är verkligen värt att läsa.
 
http://larsgrahn.blogspot.com/2019/01/toavarianten-i-stockholm-1962.html
 
Jag försökte en gång för längesedan få Kasparovs autograf.  Det var under en olympiad och jag stod tillsammans med massa andra förväntansfulla spelare och väntade på att han skulle uppenbara sig innan sitt parti.  Så här i efterhand måste man ju säga att det inte var så bra timing med tanke på att han säkert var spänd inför det kommande partiet.  Han kom och det gick ett sus genom oss alla och Kasparov log vänligt och började skriva.  Jag stod i lång kö och hoppades på det bästa då han plötsligt med något som liknade ett rytande och en gest med handen visade att det var nog med autografer.  Det var bara för oss andra att snopet stoppa ned våra pennor.  Ingen autograf för min del med andra ord. 
 
Dock började jag tidigt som autografjägare. Jag var sju år och jag och en klasskamrat var ute och gick i Gamla stan. Då sade hon att hennes mamma sagt att Lars Ekborg bodde i Gamla stan. En skådespelare som var ganska känd på den tiden.  Vi tyckte det var spännande och kom på att vi skulle försöka få en autograf Gick in i en affär och frågade var han bodde och tågade upp i porten. På den tiden var alla portar olåsta.  Minns än idag hur vi ringde på dörren och Lars Ekborg öppnade. Minns också hur förvånad han såg ut när han såg oss och hur han fick ett roat leende när vi sade att vi ville ha en autograg. Han frågade om vi ville ha något att skriva på och vi sade nej.  Varför tänka på sådant när man är sju år och vill ha en autograf.  Lars Ekborg var inte nödbedd utan hämtade en påse och skrev sitt namn. 
 
Ett fint minne  och en fin handling av en stor skådespelare. 
 
 
0 kommentarer