Vilken otrolig synvilla i bondeslutspelet!

Igår var det dags för lagmatch för min klubb. Det är fin stämning på Schacksalongerna och riktigt trevligt att spela där.  Fin cafeteria och man hinner småprata lite med andra schackspelare innan matchen. 
 
Vi mötte Täby och jag fick möta, Lennart Gunnarsson,  en spelare jag mötte nyligen i allsvenskan. Då slog han av med fel pjäs i slutspelet och jag vann enkelt. Den här gången bytte jag en bonde i fel ordning  i öppningen och kom sämre men han utnyttjade inte det och jag kom loss. Det uppkom ett intressant springarslutspel där min motståndare som var vit hade lite lättare spel och speciellt med tanke på att jag enbart hade fem minuter kvar för hela partiet.  
 
Förvånansvärt nog forcerade han fram ett bondeslutspel utan att tänka speciellt länge.  I sådana fall måste man verkligen veta vad man gör. Bondeslutspel är som jag brukar skriva helt enkelt ingen väg tillbaka och går inte att ångra sig.  Jag var inte rädd för bondeslutspelet utan hade sett att det var remi.  Vad jag inte räknade med var hans otroliga drag i ställningen nedan
 
 
Jag har svart och konstaterade att detta är remi.  Då gör han draget 51 Ka6 ? ?? 
 
När jag spelade igenom partiet med datorn konstaterades det direkt att svart kan matta i 26 drag.  Jag är dock ingen dator utan var endast en trött spelare som spelat i fyra timmar och helt inställd på remi. Tyckte draget såg konstigt ut men kunde inte i min vildaste fantasi drömma om att jag skule vinna. Tittade lite ytligt på draget 51 - Kc6 52. Ka7 följt av  b5 men tänkte att vit vinner kapplöpningen men glömde bort att när vits kung lämnar alinjen tar jag dam med schack och vinner.  Otroligt att missa detta!  Om vit byter av bonden är jag i den trevliga situationen att min kung tar vits bönder och garderar samtidigt sina egna. Bra arbetsfördelning i sådana fall och en drömsituation. 
 
Nåväl, jag missade detta helt och var så inställd på remi att det blev remi genom dragupprepning. 
 
Tråkigt och återigen är det bara att inse vilken fokusering schack kräver.  Tröstar mig med att det inte var längesedan en stark stormästare gav upp i remiställning.  Jag är inte ensam om att missa saker men visst är det extra tråkigt när det är lagmatch men jag kämpade i fyra timmar och tröttheten tar ut sin rätt. 
 
När jag kom hem på kvällen gick jag som vanligt in i sovrummet och tände inte lampan då jag inte vill väcka min man.  Jag slogs av hur mörkt allt är i början men efter ett tag vänjer sig ögonen vid mörkerseendet.  Jag tänker på schack och hur snabba växlingar det kan vara under ett parti. För mig gick det blixtsnabbt från mittspel till springarslutspel och sedan bondeslutspel.  Precis som ögonen måste vänja sig mörkerseende måste man också vänja sig vid dessa snabba omställningar. Ge sig lite extra tid att fokusera och förstå att ställningens karaktär har förändrats.  Hade jag gjort en sådan fokusering hade jag förstått att bondeslutspelet hade  - minst sagt - ändrat  karaktär väsentlgt och vunnit partiet. 
 
Något att ta med sig för framtiden... 
1 kommentar
Mathias

Känner igen det där när man är inställd på hur ett parti kommer sluta så man inte riktigt orkar ställa om när något oväntat händer. Rätt mänskligt.

Jag har oxå en dum förmåga att spela sämre när jag står på förlust. Duktiga spelare ger inte en millimeter i sämre ställning, imponerande tycker jag.

Ett ödmjukt förslag är att du vid diagram skriver tex ”vit vid draget”. Jag gillar att tänka till över ställningen innan jag läser vidare.

Med det sagt; från hjärtat, du har en jättebra sida, kan inte nog upprepas. 😀

Svar: Stämmer Mathias och jag tror det är oehört viktigt att träna på att ställa om sig. Jag trodde bondeslutspelet var remi och orkade inte riktigt utforska ställningen mer.
Tack för ditt förslag och det ska jag självklart göra. Förstår dig och tycker själv att det är bra att ha det så när jag kollar på ställningarna. Tusen tack för fina ord och jag blir så glad att det jag skriver uppskattas och att man kan känna igen sig.
Susanna Berg Laachiri