När en remi känns som en förlust

Idag var det en riktigt jobbig match i allsvenskan. Inte bara att vi förlorade utan att det var mycket praktiska strapatser som borde kunnats undvikas. 
 
Känner mig tjatig men jag ser matcherna i allsvenskan som ett sätt att träffas och roligt att se andras klubblokaler.  Tyvärr blir man oftast besviken. Det är så lite som behövs för att skapa trevnad!  Har så svårt att förstå t.ex  varför vitt formbröd är det som är det som alltid serveras på schackmatcher.  Idag fanns det i ärlighetens namn fullkornsformbröd vilket är ovanligt men varför alltid förmbröd.  Är det något som man tror är en symbol för att det är allsvensk match ?   Varför använder man inte sin fantasi.. Jag är otroligt trött att se ett slarvigt uppdukat  bord där alla ska bre sina egna smörgåsar. 
 
Med tanke på att man inte tar paus borde verkligen värdklubben ordna med sådana saker plus att det ser trevligt ut. Krävs inte inte så mycket arbete och betyder så mycket.  Gör man på samma sätt när man får gäster hemma ?  Tycker faktiskt att vi schackspelare är värda att ha det lite trevligare omkring oss.  Kanske är man hemmablind, men snälla tänk till lite när ni bjuder in andra klubbar. 
 
När jag berättar för andra som inte spelar schack så bara baxnar de och tror inte att det är möjligt.  Ska verkligen en sådan krävande tankesport ha sådana förhållanden. 
 
Nu till något roligare och mitt eget parti.  Det var ett långt parti som höll på i 72 drag.  Väldigt spännande och jag var tvungen att kasta mig över partiet  när jag kom hem för att analysera med datorn.  En annan anledning att jag var så snabb är att jag skriver som en kratta, dvs helt oläsligt när jag har tidsnöd och jag får inte dröja för länge om jag jag ska kunna kunna tyda mina kråkfötter och memorera partiet.  
 
Ett kampparti där jag i ett läge missade en avgörande fördel men jag kämpade vidare och fick en kombination som gav mig fördel i ett slutspel.  I ställningen nedan visste jag att vi behövde att jag skulle vinna för att vi skulle klara oavgjort.  Dock hade jag bara sex minuter kvar och trött när jag spelat i över fem timmar och knappt ätit något . En oerhörd intressant ställning men jag missade det vassa vinstdraget.  Se ställningen nedan. 
 
 
 
 
 
Här jag vit och min motståndare Esa Tirronen har precis spelat 59. - Ke7.  Jag valde fel plan då jag direkt bytte av springaren.  Istället ska jag spela det vassa  och logiska. 60. g4!  Vit får slå på f5 och får en stark bonde där samt tryck mot bonden på e5.  Mycket intressant drag som är nyckeln hur sådana ställningar ska behandlas.  
 
Tråkigt men jag tröstar mig med att jag lär mig och att det inte är så lätt att fokusera och hitta de rätta dragen när man spelat så många timmar.  Det tråkiga är att mitt parti var det sista och jag fick en känsla av att det var jag förstörde eftersom jag inte hittade vinsten.  Jag vet att det inte är så utan vi är alla delaktiga men känslan är  där som en tagg i bröstet. 
 
Vad kan man göra.  Det är bara att gratulera motståndarlaget.  De vann ju mot ett riktigt bra lag om jag får säga det själv, hihihi.   Schack är kamp!  Nu hoppas jag få fart på min schackträning inför Rilton som börjar snart. 
 
0 kommentarer