Rapport från Haparanda

Hemma igen efter ett spännande schackäventyr i Haparanda. Jag var förberedd och rustad för snö men döm om min förvåning när jag landade i Luleå och ut i kylan bara för att upptäcka en man klädd i kortbyxor och bara ben. Hur är det möjligt! Jag fryser bara jag tänker på det ..
 
Jag mellanlandade hos min goda vän Erik Näckholm och hans familj och hans son Elias 9 år var också med i schackturneringen.  På lördag morgon startade vi vår resa genom ett vackert vitt norrländskt landskap på väg till Haparanda.  Jag tyckte det var mycket snö men lade märke till att jag fick roade leenden när jag nämnde det.  Vi är ju inte heller vana i Stockholm att första snön stannar så länge och vad vackert det är med det vita som gnistrar i solen och inte bara ha detta blask och tö. 
 
Vi installerade oss på stadshotellet som har anrika minnen av schackturneringar och fina lokaler. Bland annat hade Haparandas schackklubb Schack-64 sin jubileumsturnering där när de firade 50 år för några år sedan. 
 
Det gick väldigt bra för mig i turneringen. Så bra att jag ledde ensam inför sista ronden med en halva till godo. Fantastisk känsla. Jag fick möta en av de oss tre kvinnliga deltagare, Cristine från Umeå som låg en halva efter mig.  Man kan väl tillägga att det måste vara ganska unikt i en turnering att två kvinnor spelar på toppbordet under sista ronden! 
 
Det blev ett väldigt dramatiskt parti! Jag tror jag var väldigt trött efter ett hårt parti ronden innan mot förra Norrbottensmästaren Per-Olov Rova för jag missade många chanser. Jag stod t,om med på förlust under ett kort läge i tidsnöden  men Cristine utnyttjade inte det. Dock var partiet i stort mitt parti som jag förde ! Cristine rockerade lång i en ställning där det är tvivelaktigt och jag fick fart på angreppet medan hennes pjäser var mer orörliga och klumpiga.  Se nedan ställning .
 
För att fly den utsatta damflygeln har Cristine spelat Kd7 och ställningen är förlorad för svart med tema utsatt kung i centrum samt att jag har både löparparet och tunga pjäser som attackerar. Jag hittade inte enklaste vägen att öppna upp men nu står det helt klart. 
 
26. b6 ! Självklart ska man öppna upp och resten är självspelande. Efter 26 - cxb6 blir det ett starkt tryck på b7 med hjälp av Ld5 och Ta7. Det som är intressant med att spela b6 är att om bonden tar försvinner en försvarsruta på b6, tar svart med damen försvinner en viktig bonde på e5 och ställningen öppnas upp ännu mer. 
 
Jag gjorde inte så men hade fortfarande vinstspel och stod så bra så länge att det gör nästan ont inom mig närj ag spelar igenom partiet eftersom det var ett så viktigt parti.  Dock har jag bara mig själv att skylla och får vara tacksam att Cristine inte upptäckte vinsten när jag släppte in henne i partiet under tidsnöden.  Jag försvarade och kämpade väl och i nedan ställning hade jag två minuter kvar och Cristine fem minuter. 
 
Jag har precis spelat 51.Txg4 och Cristine svarade med De5 och bjöd snabbt remi. Jag var helt uttröttad psysiskt och svårt att få överblick över ställningen så jag antog remi. Det är naturligtvis vinst och synd att jag inte hade kraft att spela vidare eller kunde avgjort partiet tidigare !  Hur som helst är jag nöjd ändå och det var en mycket trevlig turnering att spela i. Jag gjorde ett bra result och förutom denna remi tappade jag bara en remi mot Simo Lehtonen som hade samma poäng som jag men utropades som vinnare på grund av särskiljning. 
 
Det var lite oväntat att jag skulle spela med i öppna Norrbottensmästerskapet men mycket roligt och givande! Min goda vän Erik hade som argument när han försökte övertala mig att jag brukar spela bra i Norrland och det stämmer faktiskt.  Nu var ju dessutom svindlande nära att vinna en hel turnering !  Inte varje dag man får uppleva något sådant samt att jag fick en fick ändå en bra placering då jag slutade trea. 
 
 
1 kommentar
Erik Näckholm

Hej Susanna!
Tack för du nämner mig. Det var väldigt trevligt för mig och min familj med ditt besök och resesällskapet till Haparanda. Det gör vi om.
Vilken fin bild du tog utanför mitt hus. Snön är verkligen efterlängtad för den här årstiden. Jag tycker om Luleå som är en fin stad. Däremot så är man ändå hemmablind. När jag skjutsade dig till Luleå Airport förbi Mjölkudden mot stan du sa det var så vackert på vattnet. Då såg jag någon Luleåbo som tagit bild på den tunna ishinnan som glittrade mot Norra hamn på Instagram.
Schack är så lärorikt med alla möjligheter , vändningar och kritiska positioner. Jag har alltid vetat att du är som bäst i attackschack men i tävling visade du en kyla när motståndarna attackerade och du försvarade dig fint och utnyttjade deras spel så det slog tillbaka på de. Du har utvecklat en positionskänsla som du säkert ej tänkt på?

Svar: Hej Erik, tack för dina fina rader och det var verkligen en fin helg. Luleå är en fin stad och visst blir man hemmablind. Det var nog din lilla son som öppnade ögonen för mig när han sade att det var is på vattnet och visst var det vackert. Schack är svårt, lärorikt och framförallt fascinerande. Jag hoppas jag börjar bli lite bättre och det är roligt att lära sig och få förståelse.
Susanna Berg Laachiri