Höstturneringen rond 9 - en springare som som aldrig viker från sin post
Då var det dags för höstturneringens sista rond och jag hade vit mot Christer Nilsson. Det roliga är att i nästan varje parti har jag kommit väldigt bra i öppningen men dock inte i detta fall. Tvärtom för till min förskräckelse efter att han tänkt länge och gjorde sitt drag insåg jag att jag förlorade en viktig centrumbonde. En manöver jag helt missat! Inte roligt men jag bestämde mig för att verkligen slåss för min ställning. Inte försvaga mig onödigt i bondekedjan. Skulle jag göra kort rockad skulle jag bli helt krossad men jag lyckades få till lång rockad.
I ett skede i partiet där vi båda hade torn respektie löpare och springare kvar men jag en bonde mindre bytte jag ned till slutspel. Det hade faktiskt med facit i hand varit bättre att behålla tornen men jag tycker om slutspel och jag såg en bild framför mig. Min motståndare gjorde kardinalfelet att gå fram med en bonde men viktigt att tänka på där är att man spärrar visserligen vägen för min bonde men långt viktigare och avgörande är att han spärrar vägen för sin egen kung. Man måste verkligen vara försiktig med bondedrag i slutspel då det är oåterkalligt och ingen väg tillbaka. Det är också det som gör det så fascinerande!
Det tog lite tid för mig att inse var min springare skulle hamna och slutspelet behandlas och det fanns vinst för min motståndare i det läget. Jag var nästan beredd att ge upp men han tvekade och hade också dålig tid som jag. Han valde en annan väg och jag fick en chans till. Nu manöverade jag springaren till den rätta rutan och med dess hjälp och mina bönder fanns det inga inbrytningsfält för den svarta kungen. Se ställningen nedan.
Vackert som en tavla och springaren kommer aldrig att flytta sig från fältet e4 ! En outtröttlig vaktpost man kan lita helt på och kungen kan spatsera omkring lite som den vill i lugn och ro..
Tyckte också om känslan att ha alla bönder på en vit ruta precis enligt läroboken.
Det dröjde inte länge i denna ställning som det blev en handskakning och remin var ett faktum efter 61 drag. Ett intressant kampparti trots mitt misstag i öppningen.
Nu är turneringen över och ett stort grattis till min klubbkamrat Rune Evertsson som vann turneringen. Själv slutade jag på sista plats men jag var en av de lägst rankade och det är bara komma igen. Första gången på länge jag spelar på kvällarna och jag är väldigt nöjd med klubbkänslan och roligt att spela i en mindre grupp. Vill gärna göra det en annan gång men nackdelen är att det kan bli väldigt sena kvällar.
Nu blir min nästa turnering Rilton Elo som jag ska spela med i. Blir en helt ny spellokal för mig och det verkar vara rekord i år när det gäller spelare. Verkligen kul och jag tycker om konceptet att spela ett långparti om dagen.
Verkligen vackert !
Så fint när det är fälten som blir viktigast och inte pjäserna...
:-))