Ett oväntat möte och många minnesbilder
Livet är så märkligt och jag tänkte på dessa oväntade möten som kan ske när vi minst anar det. Vad betyder det och ibland tror jag att det är mer än bara slump. Dock - till skillnad från schack- är det inte något jag vill analysera utan bara vara motaglig för det magiska i tillvaron.
Jag var på excelkurs i två dagar denna vecka och läraren kom fram och hälsade på mig. Jag tyckte jag kände igen honom och framför allt hans vänliga blick och trevliga sätt. Det väckte minnen och jag udrade om vi träffats förut. När han skrivit sitt namn på tavlan vilket var Konstanty Kaiszauri fanns det inga frågetecken längre. Helt fantastiskt för det var 44 år sedan vi senast sågs och då spelade vi en landskamp i badorten Eckernförde i norra Tyskland. Hur är det möjligt att man kan ses igen efter så lång tid helt oväntat!
Nu sattes mina tankar igång och jag har tänkt en hel del på denna landskamp de senaste dagarna. Min första internationella turnering och vad spännande det kändes. Jag var inte ett dugg nervös utan tyckte bara att det skulle bli roligt att spela. Denna härliga inställning som jag undrar var den har tagit vägen..
Jag minns också när brevet kom med information och det stod att jag skulle få traktamente. Jag visste inte ens vad det var och försökte slå upp ordet i ett lexikon. Känns verkligen som det är hundra år sedan när jag skriver det här men vad annorlunda allt var.
Det var väldigt fina dagar i Eckernförde och vår lagkapten var fantastiske Alexander Hildebrandt. Jag fick sova över hos honom och hans familj dagen innan vi skulle åka i Morgongåva utanför Uppsala där han bodde. Han var så vänlig och omtänksam.
Jag minns också att de andra spelarna tog väl hand om mig. I den åldern jag var i kändes de som väldigt vuxna trots att de var runt 20- strecket. Vi brukade sitta och spela kortspelet Hej Knekt på kvällarna som avkoppling och vad jag skrattade när Christer Niklasson sade att han inte längre orkade för att han var knäckt..
En annan sak som inträffade var att jag hade en bästa vän som precis flyttat till Hamburg. Jag ville så gärna ta tåget och hälsa på henne på vår lediga dag och gjorde det. Väldigt roligt och kände mig stolt som kunde åka tunnelbana ensam i Hamburg. Sedan följde min goda vän mig till tågstationen men vilken förskräckelse när vi insåg att vi hamnat på fel station. Det var bara att kasta sig på tunnelbanan och jag kastade mig in på tåget precis när det skulle gå iväg från stationen. Det var verkligen nära ögat! Jag var lite uppskakad men ändå inte så farligt. Allt gick ju bra. När jag berättade det hela för vår lagkapten Alexander såg han dock ganska blek och skakad ut och sade att det var tur att jag kom tillbaka. Som vuxen kan jag idag mycket väl förstå det. Inte så roligt om han skulle komma hem och ha tapparrt bort en av lagmedlemmarna..
Allt slutade lyckligt och jag tog godkända poäng och hade äventyr på på schackbräden och utanför.
Jag läste nu i en gammal årgång av TFS om Eckernförde och passar på att visa en trevlig mattbild av Konstanty Kauszari. Ur en lika ställning trollade han på några drag fram nedan.
Här följde 40 Sf4 och det är matt i nästa drag.