Schack och personlig utveckling
Schack hänger ihop med så mycket och även om det till största delen är logiskt tänkande speglas många gånger vad vi har med oss i vårt bagage i det som händer på brädet. Jag säger inte ,eller menar att man är aggressiv till sin läggning om man spelar på angrepp. Absolut inte. Däremot kan det handla mycket om att tro på sig själv och sina drag samt det som är oerhört viktigt i tävlingssammanhang. Positivt tänkande och självförtroende.
Ibland när jag tänker tillbaka på hur jag reagerat känslomässigt under olika tävlingar kan jag bli förvånad över mig själv och inse att så skulle jag absolut inte ha gjort idag.
Har ett exempel på Lag-DM för längesedan, på den tiden när det spelades på Medborgarplatsen i Stockholm. Min klubb mötte Rockaden och på den tiden spelade jag alltid Trompovsky dvs 1. d4 Sf6 2. Lg5 . Med stor framgång faktiskt och jag gillade den öppningen. Det som hände i denna match var följande dragföljd. 1. d4 Sf6 2. Lg5 Sg8 ? !
När jag såg det draget spelas kände jag att jag blev väldigt provocerad och upprörd. Det tog mycket negativ energi från mig. Så småningom förlorade jag på tid i lika ställning och allt slutade med att jag gick in på toaletten och grät.
Helt klart överdrivet och idag ser jag allt på ett helt annat sätt. Då kände jag mig förödmjukad som inte vann. Men varför i hela fridens namn ? Att flytta tillbaka springaren till utgångsställningen är ett tveksamt och märkligt drag men det går naturligtvis inte att vederlägga så att det leder till vinst.
Jag borde ha bara tänkt på det sättet att vill han komma efter i utvecklingen är det bara att tacka och ta emot. Hade jag varit på mitt lekfulla humör hade jag ju t.om kunnat svara med 3. Lc1. Hade varit roligt att se min motståndares min i så fall..
Schack ska vara roligt och ibland får man inte ta allt för allvarligt.