Södra Latin och människor som lämnar spår.

Idag när jag drack en kopp te på kvällen efter jobbet och läste tidningen hajade jag till när jag kom till dödsannonserna. Arnold Flood och ett namn som etsats sig fast i mitt minne under alla dessa år.
 
Jag minns honom så väl som rektor vid Södra Latin när jag började första året på Samhällsvetenskaplig linje. Ha var så uppmuntrande mot mig och stöttade att jag spelade schack. Jag hade blivit uttagen då att spela med på dambordet i landslaget och att få resa till Eckernförde. Jag minns hur positiv han var och på något sätt har jag burit med mig det under alla dessa år.
 
Jag läser också i dödsrunan om hans goda relation med eleverna och det är något jag mycket väl kan förstå. Det var hans aura av omtänksamhet och en vilja att det skulle gå bra som gjorde detta.
 
Jag blev lite förvånad när jag såg att han var född 1930 och ca 30 år äldre än jag. Det innebar att när jag var femton år var han fyrtiofem år och jag tyckte han var otroligt gammal. Det roliga är att när jag pratar med mina gamla skolkamrater som nu är vuxna har vi det gemensamt att vi tyckte alla lärare var väldigt gamla - ungefär i närheten av pensionålder - och så var det naturligtvis inte. Ganska intressant detta med åldersuppfattningen och hur det skiftar.
 
Så märkligt med dessa minnen och hur människor lämnar spår ! Tack Arnold för att du brydde dig om uppmuntrade en stundtals vilsen person och såg hur mycket schacket betydde !
 
0 kommentarer