Schack och vänskap
Fin lördag att vakna till med sol. Att jag vann två partier i rad på Chess24 gjorde inte saken sämre. En riktig tidsnödsduell i andra partiet och det är nyttigt för mig att träna på att ha lite tid. Jag brukar bli som paralyserad när jag spelar med tidsnöd i tävlingsschack. Ser absolut ingenting utan bar kläppen som rusar iväg. Nu försöker jag göra på det sättet att fokusera och använda min sista skälvande minut till att tänka istället för att dra ett panikdrag.
Tänker på att schack är ett ganska ensamt spel. Tvärtemot vad man kan tro. "Du känner väl hur många som helst med tanke på att du spelar schack" är en ganska vanlig kommentar. Så är det faktiskt inte vilket vi vet som spelar i schacktävlingar. Man sitter mitt emot varandra i flera timmar och man möts genom att försöka överlista varandra och skapa något var och en på sitt håll med olika mål. När allt är färdigt blir det en handskakning och man kanske aldrig kommer att mötas igen. Fascinerande!
Jag har dock många vänner jag träffat genom schacket och en del på lite oväntat sätt. Jag tänker på förra helgen när vi åkte till Birka med en schackspelare från Luleå och hans fru och tre barn. Vi fick kontakt när jag började spela på en schacksite för några år sedan. Vi fick intressanta partier och började kommentera våra drag efteråt och skickade meddelanden till varandra efter partierna Så småningom blev några ord om det "vanliga" livet och vi lärde känna varandra mer och mer. Träffades sedan på en turnering och blev goda vänner. Så märkligt livet kan vara och nu senast båttur till Birka med våra respektive familjer.
Jag minns också en gång för längesedan när jag träffade Christer Niklasson som jag inte tror spelar så mycket schack längre och han valde att satsa mer på sitt författarskap. Han berättade att han spelade Allsvenskan i en klubb där hela laget bestod av likasinnade som hade en viss förkärlek för konst och litteratur. Efteråt gick de alltid ut och åt tillsammans och hade det trevligt. Vilken lagkänsla och ingen dum idé alls.