Schackelina

Nu är Rilton över och det har varit  en fin turnering att spela.  Känns bra att spela ett parti om dagen och en bra dragserie.  Har varit en ganska krävande turnering och jag var trött när turneringen tog slut.  Svårt att förstå för de som inte spelar schack att det tar så mycket tid.  Det är ju inte bara partiet i sig utan förberedelserna och många gånger hänger ett parti länge kvar i ens tankar.. 

 

Så var det med partiet mot Björn Knöppel när vi möttes. Björn är en mycket inspirerande spelare med stor kärlek till schacket. På den tiden  när jag jobbade i Frösunda kunde han - i sitt jobb som busschaufför -  vara en av dem som körde bussen till jobbet ibland.  Alltid lika roligt när han ropade i hela bussen om jag hade någon turnering på gång.. 

 

Nu var det dags för kamp och jag kände på mig att det skulle bli ett spännande parti.  Jag hade svart  och hade fått upp en vinstställning efter ett mycket intressant mittspel.  I ställningen nedan hade jag spelat 36.  -d3.  Jag hade tidsnöd men kändes som väldigt bekvämt och enkelt spel för mig men det kom ett drag som skakade om mig ordentligt. 

 

 

37. Sxe5 

 

Min första tanke var chock och att det inte är möjligt.  Jag hade sett idén men alltid tänkt att det inte går för jag tar ju dam.  Nu medan de sista minuterna tickade blev jag helt perplex och såg att hans löpare hindrade mig att ta dam på e1. Helt desperat började jag räkna på massa varianter men det kändes bara som flaxande med tankarna.   Jag drog 37 - Dc7 ?   och partiet fortsatte 38. Sxd3  ( där rök min fina bonde) Dc4 39. Se5 ?  Dc1 och efter schacken på f4 vann jag pjäs och så småningom partiet.  Jag sätter frågetecken på Dc7 eftersom svart vit istället för 39. Se5  kan spela Se1 med lika spel och dessutom ganska urvattnat.  

 

Vi analyserade inte partiet efteråt utan diskuterade bara att hur bra hans kontring var med Sxe5.  Vi berömde båda draget lustigt nog.  Ändå kände jag att något var fel och inte stämde.  Jag stod för bra för att ett sådant drag ska kunna fungera. Jag kunde inte släppa tankarna och jag hann  inte kolla på partiet på kvällen när jag kom hem. På natten dansade pjäserna i huvudet ,ett ganska vanligt fenomen när jag spelar schack. Jag analyserade blint och tänkte  först gå upp och sätta mig vid brädet men kände  att jag ska skona min man.  Han tycker det är tillräckligt mycket schack som det är utan han ska behöva se mig fördjupad över en analys mitt i natten. 

 

Det gick bra ändå att analysera utan bräde för plötsligt  såg jag glasklart vad vi båda missat efter Sxe5.  Jag tar naturligtvis hans dam på e2 och han tar min dam.  Sedan tar jag dam  på e1 och slår han med löparen tar jag hans torn.  Löparen är ju bunden!  Jag slutade mina beräkningar ett drag för tidigt helt enkelt.  Det visar vikten att fokusera på den viktigaste varianten och istället hoppade jag i blind panik i tidsnöden mellan olika varianter och aldrig längre än två drag framåt.  

Otroligt intressant och komiskt att vi båda var överens om att Sxe5 var ett så bra drag.  Dubbel synvilla och hur det kan hända..  Jag tror en av förklaringarna att han gjorde draget så övertygande och hela kroppspråket signalerade att draget var bra. Det duperade mig i min tidsnöd.  

Som vanligt kan man ta lärdom av sina schackpartier och det jag tar med mig här är ganska enkelt.  Man ska tro på sig själv!