Griparmen i farten
Jag har alltid varit fascinerad av bondeslutspel och något i det oåterkalliga i det hela som lockar mig.Bonden kan aldrig vända om i sin väg och många gånger är man alltför oförsiktig i öppningen med att flytta bönder som straffar sig senare. I slutspelet är det extra tydligt! Jag hade chans en gång att få in något mycket vackert i den formation som kallas griparmen eftersom det inte går att hindra en fribonde. Ställningen är hämtad från zonturneringen för damer i Linköping så längesedan som 1994. Jag hade vit mot Viktoria Johansson och ska efter tidsnöden göra mitt 41.a drag. Varken då eller nu har jag lärt mig att resa på mig för att samla krafter och se ställningen med nya ögon. Det är en fascinerande ställning och man kan tro - vilket jag också trodde - att svart har ett övertag med sin fribonde och centraliserade kung. Jag spelade 41. Kd3 och efter41. - Kxe5 gav jag upp. Dock finns det något fantastiskt i ställningen! 41. f5 ! Det går inte att hindra att vit får en fribonde. På Kxe5 följer 42.f6 gxf6 43.h6 och vit vinner.. En helt otrolig manöver som ingen av oss såg utan det var Harry Schussler som uppmärksammade detta och skrev om det i sin schackspalt.
Många år senare fick jag dock chansen när jag besökte en schackklubb för kvinnor i Arizona. De ville att jag skulle utmana deras manlige tränare i blixt. Jag hade tur - för jag är ingen blixthaj - men fick in denna bondeformation och den här gången vann jag. Man glömmer inte en sådan manöver och möjlighet. Tränaren fick se sig slagen och jag frågade för artighetens skull om han ville spela ett parti men hoppas innerligt på ett nej. Jag behövde dock inte vara orolig då han skakade eftertryckligt på huvudet. Han hade fått nog och jag fick vara en hjältinna från Sverige i de andras ögon.
