Schack och utbrändhet
"Was extremely disappointed yesterday after missing the win against Ivan Saric. Need to play better."
För mig är det lite skrämmande och gör mig samtidigt sorgsen. Han är 14 år gammal, befinner sig i världstoppen och spelade ett fint parti men slår så hårt på sig själv. Detta prestationskrav som hotar att förgöra oss människor ibland och då handlar det inte bara om schack.
Ibland funderar jag dock på att det är mer farligt med schack och kan slå hårdare mot oss. Med tanke på all den energi det tar och att man faktiskt kan bli helt utmattad.
Jag har tänkt mycket denna helg och känns som min schackglädje börjar försvinna och nästan som jag börjar ifrågasätta att jag spelar schack. En märklig känsla som är lite lätt ångestframkallande.
Jag kan verkligen förstå människor hur det känns när de kommer till insikt att de har hamnat fel i livet. Jag tänker bland annat på Konstanty Kaiszauri. En schackspelare som jag hade glädjen att träffa efer många år när jag gick en excelkurs nyligen och han var lärare.
Det fanns en intervju med honom i TFS för några år sedan och han var framgånsgrik schackspelare men valde en annan väg i livet. Jag kan förstå hans känsla när tankarna börjar gå i de banorna att vad har schacket gett...
Jag engagerar mig också mycket i att få fler kvinnor att spela schack men börjar faktiskt känna mig uppgiven på den fronten. Det tar tid att få förändring och ska det bli någon förändring kan det bara ske bland de som är ungdomar idag känns det som.
Jag kan känna hur ensam jag känner mig som kvinnlig schackspelare och hur tufft det är att ständigt vistas i en mansdominerad värld som inte är anpassad för oss kvinnor. Jag tvekar t.om att åka till turneringar för jag inte har någon att åka med. Så synd att det är på det sättet.
Det är roligt med turneringar som gör något extra för oss kvinnor. Det kan vara allt från smått till stort. Jag tänker på Pyramidens schackklubb som gav blommor till de kvinnliga spelarna som var med i Myntslaget för några år sedan. En fin gest som värmde.
Finansschack som satsade på att bjuda in kvinnliga deltagare ska också ha en eloge.
Kommande Nackablixten som ger kvinnor som titeln WFM fri start likaså.
Naturligtvi också Peter Hlawatsch vars insatser och fantasi när det gäller att ordna turneringar står i en klass för själv. Han är en mästare när det gäller att få människor att må bra och känna sig sedda och uppmärksammade.
Fri start i GP-turneringarna är helt fantastiskt och hoppas det kan locka många kvinnliga spelare. Personigen hade jag dock sett att man tagit bort ratinggränsen på 1800. Låt så många som möjigt få spela. Det är väl bara roligt om det väller in kvinnor!
Jag tycker också Alingsås Open som pågår i helgen är ett föredöme med sin partävling. Vilken bra idé! Dessutom ett väl tilltaget dampris till ett kvinnlig lag! Mycket fint och hoppas vi kan få ett liknande arrangemang för sådant tror jag verkligen på. Dessutom satsa på en social träff på fredagen och det är sådana saker som behövs under en turnering. Schack är roligt och spännande i sig själv, men man behöver även samvaron med andra.
Min morronrutin består av att starta datorn och kolla några bloggar som jag tycker är trevliga att läsa och därför följer. Schack har jag inte spelat sedan länge men följer fortfarande lite turneringar på nätet. Din blogg upptäckte jag förra året och har sedan dess kollat den nästan varje dag. Jag tycker det är jättekul att läsa lite funderingar runt om schacket och inte bara rena partier så jag ville bara skriva en liten uppmuntran om att du garanterat har uppskattande läsare även om de håller sig i det "tysta" i bakgrunden som jag (tills nu). Tack för att du gör min lilla morronrutin så mycket bättre!