Komplicerade partier

Det var ett tag sedan jag skrev nu och min schackträning har stannat av. Svårt att få in den dagliga rutinen och hitta balansen. Schack är ju extra svårt eftersom det kräver så mycket energi och tankeverksamhet.  Det är ju lättare att gå till ett pass på gymet när man är trött efter jobbet än att sätta sig och spela ett långt och krävande parti på fyra timmar. Alternativt  studera från en schackbok. Inte helt lätt som sagt och jag har inga direkta svar på den frågan just nu. 
 
Senaste dagarna har jag roat mig med att följa sändningen från Isle of Man.  Jag slås av hur hög nivå det är på partierna och hur komplicerade partierna är.  Naturligtvis påverkar den såpass långa betänketiden det hela.  Här har spelarna 50 minuter till förfogande efter tidskontrollen.  Stor skillnad mot våra GP-tävlingar där det inte finns någon extra tidskontroll utan med incriment hamna i den s k eviga tidsnöden, vilket jag tycker är ganska ointressant som publik.  Schack är alldeles för svårt för att drag ska kastas fram på några sekunder.  Tråkigt också om man har spelat upp ett intressant slutspel och inte få fördjupa sig i det. Jag tycker det alltid ska vara en extra tidskontroll efter den första för att få hög kvalité på partierna. 
 
En annan sak jag har tänkt på är att datorernas drag  känns många gånger för svåra för det mänskliga ögat och förstör lite av tjusningen när man  ser på ett parti. Jag har börjat med att bara lyssna på kommentatorerna och se värderingen och de rätta dragen i efterhand istället.  Långt mer intressantere och framför allt mer spännande. 
 
Anna oh Daniel känns som ett mycket samstämt par och fungerar bra i studion tillsammans.  De har fåt upp en bra ton.   Min enda kritik kan vara en del analyser som inte fungerar men vad kan man egentligen begära. Inte lätt att på några minuter slänga fram drag i en komplicerad ställning.  Tvärtom ska de ha en stor eloge för sitt arbete med att vara så alerta i många timmar.  
 
Kvällens sändning bjöd också på en intervju med 14 -årige GM Nihal Sarin från Indien som vann en miniatyr i dagens rond.  Nihal gör ett fantastiskt moget och trevligt intryck för att vara så ung.  Jag undrar hur långt han kan gå inom schack.. 
 
Turneringen är ett getingbo och det kryllar av starka spelare och världsstjärnor. Jag ska följa så gott det går men får nog nöja mig att både se sändningar och partierna i efterhand.  
 
Från alla dessa komplicerade ställningar hämtar jag något väldigt enkelt. Ibland är schack också väldigt tydligt. I ställningen nedan mellan Ariel Erenberg och Jones Gawain fick den högra rankade svartspelaren helt enkelt finna sig i att gräva ned stridsyxan.  Ordet stenremi duger mer än väl som illustration till daigrammet. 
 
 
1 kommentar
Sune

Hej Susanna!
Först till diagrammet med de långa bondekedjorna och spelare som grävde ner stridsyxan. Det är ju inte jul än - men vi kan ändå vara lite generösa och skänka vit en merbonde, genom att helt sonika plocka bort svarts c6-bonde. Men ojdå - det gick visst inte att komma nån vart för vit då heller... :-)
Turneringen på Isle of Man är megastark, och det är starkt av Pia att orka kämpa vidare mot alla de högrankade ungdomarna! Vi håller tummarna för att Nils, de återstående ronderna får till spelet på riktigt hög nivå! Som du, väljer jag också bort datorerna och använder istället egna ögon + lyssnar på kommentatorerna! Kul att höra Anna berätta att hon aldrig haft något avbrutet parti (hängparti).. Man börjar nog bli smått gammal... ;-)

Svar: Hej Sune,
Tack för din kommentator och jag noterade också det lustiga i att det går att ge bort en bonde i diagramställningen. Också roligt att du också väljer att inte kolla på datorerna. Jag tycker det är bra att se med egna ögon så man inte glömmer hur fascinerande och spännande det är med schack!
Susanna Berg Laachiri