Dags för rond 4 i denna trevliga turnering på tisdagkvällar. Jag hade svart mot Bo Kyhle. En rutinerad spelare jag såg fram emot att få möta. Vi har nog aldrig spelat mot varandra någon gång.
Ett mycket märkligt parti som växlade snabbt och oväntat i en vanlig variant i Tarrasch. Se ställningen nedan.
Här valde Bo att spela 15 bxc4 ? Det är en utjämnad ställning men efter bondeavbytet 15.- bxc4 som är helt fel för vit får svart vinsspel. Helt otroligt! Jag tror vi båda var lika förvånade när vi satt i våra tankar under partiet. Vit började inse hur dåligt han stod och jag började inse att jag hade vinstspel efter 15 drag samt knappt förbrukat någon tid på klockan. Är det verkligen möjligt?
Partiet hamnade strax i ett viktigt nyckelläge i ställningen nedan.
Mitt första instinktiva drag var 18. - Td3. Sedan började jag fundera och tänkte att kanske vit kan spela 19. Sb1 och hinda mig att komma in på d2. Helt fel att tänka så för att vit får ju retiera och svart kan bara förstärka sitt spel. Dessutom om jag lyft blicken från rutan d2 till lite mer helikopterseende hade jag insett att 19. - Tb8 är helt förödande för vit. Vilken jobbig ställning! Spelar vit 19. Se4 efter Td3 följer bara 19. - Le7 och svart har vinstspel. Precis som jag hade tänkt.
Tråkigt nog gjorde jag inte det draget utan valde en mer krånglig väg som tog tid och vit fick tid att slingra sig ur greppet. Som alltid när man har stått bra är det svårt att inse att så längre inte är fallet och ha kämpatakten kvar. Jag kom sämre men fick chanser i partiet och visst är det fascinerande att det alltid finns möjlighet. Det gäller dock att vara vaken för dem!
Nästa ställning nedan
Här jag har chansen att frigöra mig med 29. - d4. Det klassiska med bondens lust att expandera! I tidsnöden var jag rädd för dambyte men min dam är så passiv att det är bara bra att bi av med den. Jag räknade på 30. exd4 Txd4 31. Dc8 Dxc8 32. Txc8 Kh7 33. Tf7 och vit skulle vinna bonde men glömde att jag kan spela Ta4. Den ställningen är ganska lätt att hålla remi och balanserad.
Istället spelade jag 29- Tb8 och efter ha gjort några desperata bondeförsvagningar i tidsnöden förlorade jag partiet men ställningen är väldigt svår. Jag tog inte mina chanser och det måste man göra när man spelar schack. Frågan är varför jag inte gjorde 18. - Td3. Känns som oftast är det man tänker på först och instinktivt det rätta.
Ibland känns det som schack är som livet i övrigt att man krånglar till saker när det i själva verket är ganske enkelt.
Det är bara ett schackparti men visst kändes förlusten men jag tröstar mig med att det var ett lärorikt parti. Jag kopplade av när jag kom hem i sena kvällen med en kopp te och älsklingserien Blacklist på Netflix. Snabba scenförändringar även här.. Från schack till seriemördare....
Tack för dina inlägg.
Du har ett bra grundspel och du kommer snart få in smashen mera.
Du gör helt rätt att analysera dina partier nogrannt och det sånt här som gör också att man vidgar sina tankemönster och istället för att se saker i syne så ser man nya möjligheter och letar efter mera. Jag antar egentligen om man kan hitta spelplanen och vad man vill uppnå så blir det lättare att räkna på saker också?
Det är dock inte så lätt som det låter för då skulle alla vara väldigt bra i schack. Inte ens mästarspelarna gör rätt men oftare gör de det än mindre bra spelare är att de har ideer. Någon känd schackspelare sa "bättre en dålig plan en ingen plan"