Schackelina

Tur att man inte alltid vet vad som väntar en eller rättare sagt att det blir aldrig som man tänkts sig ibland. Vare sig i schack eller livet som helhet.  Jag kollade tiderna för bussarna imorse eftersom det inte går några pendeltåg denna helg. Bestämde mig för att åka lite extra tidigt för jag tycker det är skönt att vara på plats och varva ned lite innan partiet startar. Idag var starttiden 11.00 för alla partier. 

 

När jag kom ned till stationen visade det sig att bussen var en kvart försenad och det ställde till problem för mig.  När jag kom till Akalla  gick tunnelbanan till Kungsträdgården precis när jag anlände. Jag fick vänta tio minuter där och ett annat lite problem dök upp samtidigt. Jag hade ätit melon till frukost som är ganska vattendrivande och när tunnelbanan kom fick jag hoppa av i Kista för att gå på toaletten. Vänta på tunnelbanan tio minuter igen och ringde till Jonas Sandbom för att kolla hur lång tid man har på sig att komma försent och fick reda på att jag har en halv timme innan jag förlorar partiet.  Jag bara kände hur tråkigt det skulle vara att behöva förlora på W.O. 

 

När jag sedan kom till Kungsträdgården stod rulltrapporna stilla och där fanns en hiss som kändes som det skulle ta hundra år innan den kom fram. Jag hatar att gå i rulltrappor - har dessutom svindel - men hade inget val. Jag fick börja gå  och bestämde mig för att inte titta ned utan räkna stegen och vara lugn.  Det var ca 500 steg och jag var helt slut när jag kom upp och darrade i benen.  Dock lite närmare spellokalen och nu hade jag räknat med att hinna med en spårvagn som gick 11.10. Det gjorde den men en en oförutsätt sak - ellar ska vi säga drag- inträffade som jag inte tagit med i mina beräkningar.  Spårvagnen kom men där var folk packade som sillar och fanns inte en chans för mig att komma med. Nu var goda råd dyra och jag började känna att jag var hiskligt nära att förlora ett parti jag inte ens börjat spela. Taxibilar åkte förbi men ingen skylt var påslagen att de var lediga men jag provade att vifta på en taxi som faktiskt stannade.  

 

Väldigt trevlig chaufför och jag förklarade att jag hade jättebråttom då jag hade ett schackparti som väntade i en tävling.  Kör så det ryker med andra ord!  Så blev det och klockan 11.20 gjorde jag första draget i mitt parti. Härlig känsla att vara på plats efter alla strapatser. Fantastiskt nog vann jag också partiet i 18 drag. 

 

Inför mitt andra parti kände jag att var ganska trött. Ibland är det att man känner att man inte har kraft att kämpa.  I motsats när det är tvärtom och man är beredd att satsa allt för att vara fokuserad. 

 

Jag fick möta en gambit som jag inte kände till.  Nämligen 1. d4 d5 2. e4  Jag slog på e4 och han svarade med 3. Sc3. I de flesta gambitar brukar det vara ett bra koncept att offra tillbaka en bonde och jag spelade 3-  e5 och han svarade med 4. d4.  Ett ovanligt drag har jag förstått och dessutom inte bra alls. Jag ville spontant spela 4 - f5 och det är det rätta draget men jag blev rädd för saker som inte var farliga alls. Offret på e4 är inget att vara rädd för.  Jag ska försöka lyssna mer på mig själv och våga spela ut det jag tror på i framtiden! 

 

 

Jag valde en annan väg och vit fick mycket press men jag lyckades försvara mig och offrade en bonde för att bli av med hans starka springare.  Allt kunde vara frid och fröjd för i ställningen nedan är det lika spel enligt datorn och visst finns det mycket att spela om.  

Istället fick jag för mig att forcera spelet och varför gör man så gärna det i tidsnöd. Jag gjorde en miss då jag trodde att det var matt på sista raden men han kan gå emellan med damen.  Jag spelade 33. - e4? Han kunde baa ta bonden eftersom det inte fanns någon matt och med två bönder under förlorade jag så småningom. 

 

Förargligt men man lär sig på alla partier. Imorgon väntar två nya partier och nu närmast väntar lite välbehövligt sömn.