Tankar om att förlora i schack
I tisdags var det dags för samma sak som jag skrivit om så många gånger tidigare när det gäller höstturneringen. Fick vinstspel efter sju drag - som bekräftades av datorn när jag kom hem - men tänkte för länge och gjorde ett avgörande fel i tidsnöden. Det här är inga bortförklaringar utan mer ett sätt för mig själv att förstå vad som händer och ändra vissa mönster hos mig själv.
Av någon anledning kändes den här förlusten väldigt smärtsam och fick mig att funder på varför. Kan man " lära sig " förlora i schack. Jag tror man kan det eller rättare sagt hantera förluster på ett bra sätt och gå stärkt ur dem.
Vi har väl alla mött på en del både underliga kommentarer av spelare efter en förlust. Redan när jag var mycket ung och junior var jag med om en spelare som bröt turneringen av ren ilska och besvikelse efter att han förlorat mot mig. Inte nog med det utan han frågat mig dessutom om jag någonsin vunnit mot en så bra spelare som han själv. Vad säger man ? Så här i efterhand kan jag skratta åt det men då när det hände kändes det inte så roligt.
Finns också diverse sjukdomar som många förkunnar direkt när de har förlorat ett parti. "Jag hade sådan feber och kunde inte tänka. " Sömnproblem, oljud i lokalen och listan kan göras hur lång som helst. Summan av det hela och som jag själv verkligen har kommit fram till att man är endast själv ansvarig för sitt resultat. Finns inga bortförklaringar! Precis som schack kan användas i andra delar av livet gäller det även i andra sammanhang.
Det är mänskligt att försöka hitta bortförklaringar och skylla ifrån sig. Faran är att vi glömmer vad vi själva kan påverka.
Jag tänker ofta på när en schackspelare får frågan om hur partiet gick. Hur många svarar bara med resultat. Jag har själv svårt för det måste jag erkänna. Istället kan det bli fraser i stil med att jag ledde med bonde, jag missade vinsten etc. Som man skulle önska att det fanns med en sådan notering på resulttabellen men det finns det inte. Något jag misstänker arrangörerna är ganska tacksamma för...
En förlust är en förlust och motståndaren en vinnare som var värd att vinna partiet och gjorde det som krävdes ! Viktigt att se detta. Däremot säger inte en förlust alltid något om den schackliga kompetensen och det är en annan sak. Det är anledningen till att jag vill gå igenom mina partier och lära mig. Det är också det som gör schack så fascinerande att det finns så mycket att lära sig.
För några dagar sedan blev jag utmanad av en god vän att lösa kombinationer minst en halvtimme varje dag. Kul och det gör att jag har kommit igång. Märker att jag gör många missar på första draget för att jag inte räknar ordentligt och märker också att jag börjar få lättare att se vissa idéer.
Jag ska försöka att inte ta så hårt på mina förlustpartier utan fokusera mer på schacket och att spela ut.
Jag kan inte hålla mig från egna reflektioner utifrån det du skriver...
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vann i första ronden i allsvenskan i år och var i ett lyckorus. Sen förlorade jag i andra ronden och blev knäckt. Irriterar mig på att jag - vuxna människan - inte kan hantera resultaten bättre. Jag borde göra som du skriver, fokusera på schacket, men vissa saker sitter djupt. Sen spelar jag så sporadiskt oxå, nästan bara allsvenskan, och det gör det kanske inte lättare.
Tycker du det är lättare ta en förlust om du har fler partier som väntar väldigt snart runt hörnet, så du inte hinner ”älta”?
Däremot är jag en god förlorare utåt. Säger ”rätt saker” och gratulerar. Artighet ör en dygd, inga bortförklaringar. Men inombords är jag mycket hård mot mig själv.
Intressant läsa dina texter, som alltid. Kunde som sagt inte låta bli bjuda på min berättelse i sammanhanget.