Tema: Evig schack
En av de schackböcker jag fascinerats mest av i mitt schackliga liv är faktiskt Schackkavalkad och jag känner faktiskt så fortfarande. Det var som en ny värld öppnade sig för när jag läste böckerna när jag började lära mig spelet. Helt annorlunda mot läroböckerna för nu trotsades schackets lagar helt. Spelare som gav upp i vinstställning. Diagram där en spelare med torn över inte kunde vinna ställningen. En ensam bonde förvandlar sig till springare och gör matt samt så mycket mer.. Schacket sagovärld helt enkelt..
Jag har lagt märke till att många partier i senaste Rilton slutade med eviga schackar och också ett fascinerande ämne. När jag började spela schack och var med i min första turnering hörde jag några spelare prata med varandra. Jag förlorar aldrig sade den ena eftersom jag bara säger remi eller evig schack. Jag minns hur jag tänkte för mig själv med viss förundran att är det verkligen så enkelt. Nu idag vet jag att det inte är så enkelt men väl värt något att kämpa för i en förlorad ställning.
Jag tog en titt på partiet mellan Hans Tikkanen och Matthew Larson där Hans som vit har spelat ut sin motståndare helt. I diagramställningen nedan blev det dock remi och jag tänkte först att det går inte att göra något åt svarts schackar på h5 och g5.
Efter 35 - Th5 valde vit Kg1 och partiet slutade remi genom dragupprepning. I Riltonstudion slängde Harry Schüssler också en snabb blick på det och konstaterade att svart måste ta ut remischackar då både tornet och springaren står i slag. Visst är det så men det är en synvilla att vit måste gå med på det och varför glömma Lg3 som svar på schacken på g5. Troligtvis fruktade vit att torn och springaren kunde bli farliga men vit har full kontroll i ställningen och svart kungställning är katastrofal med tanke på vits dam och starka centrumbönder. Om svart schackar på c1 följer Kg2 och sedan går det inte att hindra slag på b7 och hela ställningen rasar samman för svart.
Intressant vad som kan dölja sig bakom en delad poäng och evig schack.
Hej Susanna!
Ja, Kurt Richters Schackkavalkad I och II är riktiga pärlor, som vidgar schackets gränser och stimulerar fantasin. Jag växte upp med de här böckerna som verkligen öppnade en ny värld. Med den bakgrunden verkar det lite egendomligt när man ibland stöter på t.ex taktiska missar av Nils G - eller hans grova underskattning av svarts angreppschanser i Riltons avslutningsrond.
Tror bestämt det handlar om blick - ögonen - alltså vad man väljer att se på, eller leta efter, i en ställning. Säkerligen tittade Nils på helt andra, positionella möjligheter i partiet. Vi har ju i Sverige haft (har) väldigt skickliga taktiker med superblick för just de möjligheterna. Tänker på Stoltz och Hector, i första hand - även om Stoltz med tiden utvecklade god känsla för positionsspel och slutspel.
Richters Schackkavalkad I och II brukar förresten finnas tillgängliga via försäljning av begagnade böcker på nätet. Rekommenderas till alla, oavsett ålder och spelstyrka!