Stjärnorna gnistrar på schackhimlen just nu

Otroligt vad mycket som händer när det gäller schackturneringar just nu. Smått till stort och det som alla talar om är naturligtvis Kasparovs deltagande i Grand Chess Tour. Eftersom jag är på semester har jag ännu inte kunnat se något från detta men ska se inspelningarna när jag är hemma igen. Kan bara tänka mig vilken schackunderhållning av stora mått!
 
Vad oerhört starkt att komma tillbaka på det sätt som Kasparov har gjort och utan vidare kunna spela jämnt med världseliten. Jag minns när Fischer gjorde sin comeback för längesedan och det var naturligtvis han men jag kände inte igen honom. Varken utseendemässigt eller spelmässigt. För mig var det inte den ” riktige ” Fischer. I Kasparovs fall finns det inget tvivel i några av fallen och visst är han sig lik.
 
Jag minns också hur jag för längesedan under Olympiaden i Thessaloniki ville ha hans autograf. Jag stod vid avspärrningen där de bästa lagen spelade och jag var inte ensam. En lång kö av människor stod där i samma ärende och samma hoppfulla blick. Efter ett tag kom han gående med ett leende och började skriva men kön var ganska lång. Kommer aldrig att glömma hur han gjorde ett ljud som av ett rytande. Innebörden var tydlig att nu får det vara nog. Jag och många andra fick ha kvar vår hoppfulla blick och vandra iväg utan autograf. Absolut ingen fara för vem kan klandra honom när han var på väg att spela ett viktigt parti. Desto trevligare att han tog sig denna tid. En mycket färgstark och karismatisk person. Ett faktum som knappast någon har undgått att märka.
 
Läste idag på schack.se ett trevligt referat av Ralf Åkesson som spelar i Veteran-EM i Sabadell i Spanien tillsammans med några andra svenskar. Intressant att läsa om spelförhållanden och hur en turnering är organiserad samt också beskrivningen av känslan att träffa några under en turnering som man inte har träffat på många år. Blev förvånad över att man skulle behöva ha sitt vattenglas på golvet och naturligtvis en dålig lösning som kan störa spelet. Viktigt överhuvudtaget som arrangör att man tänker på en sådan  sak som hur spelarna sitter.
 
Ibland har jag varit på turneringar där det inte funnits plats att ha sitt protokoll utan man får vika ihop det och ha det under brädet. En annan gång hade man placerat stolarna på så sätt att det skulle vara helt omöjligt att resa sig utan att behöva störa en hel rad med spelare. Yta behövs!  ! En enkel och självklar sak med tanke på hur länge man sitter framför brädet och spelar sitt parti.
 
Jag har spelat i Spanien två gånger. En långpartiturnering i Barcelona 2011 och förra året en snabbschackspartiturnering i en liten by utanför Malaga vid namn Coin. Båda otroligt välorganiserade. I Coin blev t.om alla spelare bjudna på fika.
 
Nu på fredag är det dags för min tredje turnering här i Spanien och ska bli spännande.
0 kommentarer